När Östersund 2010 blev Unesco City of Gastronomy — först i Sverige — höjdes ett och annat ögonbryn söderut. En stad av den här storleken, mitt i Norrlands inland, som matstad?

Svaret sitter i landskapet runt omkring. Jämtland har en ovanlig täthet av små mejerier, gårdsslakterier, ostmakare, bryggerier och odlare, och en tradition av att förädla på plats i stället för att skicka råvaran vidare. Östersund är den plats där allt detta möts, säljs och lagas — marknadsplatsen, inte producenten.

Det märks tydligast i saluhallen och på torghandeln. Där står ostar från gårdar man aldrig hört talas om bredvid rökt fisk från sjöar man inte kan uttala, och priset är sällan lågt. Kort kedja gör inte maten billigare. Den gör att man vet var den kommer ifrån.

Utnämningen har haft praktiska effekter: mer samarbete mellan producenter, fler krögare som köper lokalt, och ett antal restauranger som inte hade funnits i en stad av den här storleken utan den logiken bakom.

Börja i saluhallen och fortsätt ut till en gårdsbutik. Kortare än så blir kedjan inte.

Många väljer att lägga upp det du behöver hjälp med i stället för att ringa runt.

Betygsätt denna artikel

★ ★ ★ ★ ★

Ingen har röstat ännu